murdochmedia.se | Volati årsbok 2014
166
portfolio_page-template-default,single,single-portfolio_page,postid-166,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,paspartu_on_bottom_fixed,qode-theme-ver-7.6.2,wpb-js-composer js-comp-ver-4.6.2,vc_responsive
 

Volati årsbok 2014

About This Project

Utdrag ur Volati Årsbok 2014

Redaktör och textansvarig för investmentbolaget Volatis årsbok för 2014

Skidskyttekungen tog inspiration av näringslivet

 

”Näringslivet är duktigt på att kalkylera potential i förhållande till risk. Som elitidrottsman med kroppen som främsta kapital är det en liknande kalkyl man måste göra”. Det säger Björn Ferry, Sveriges mest framgångsrika manliga skidskytt med både VM- och OS-guld på meritlistan. I den här intervjun om drivkrafter och motivation berättar han bland annat om hur näringslivet har inspirerat honom att bli en ännu bättre idrottsman.

 

I mars 2014 ställde Björn Ferry in bössan för gott efter tretton framgångsrika år i det svenska skidskyttelandslaget. Skidorna luftas dock fortfarande flitigt i spåren kring Storuman – men nu bara för njutnings skull och eftersom han gillar att träna.

Under det dryga halvår som har gått sedan elitidrottskarriären avslutades har Björn Ferry bland annat hunnit komma ut med den uppmärksammade boken ”Ferry Tales”. Men sin natur trogen har han också många andra bollar i luften. Själv titulerar han sig numera skogsbrukare, affärsman, författare, styrelsearbetare och expertkommentator. Dessutom drömmer han om att kunna bidra till att ställa om Sverige till ett mer hållbart samhälle.

När vi träffas en grå decembermorgon på hotell Scandic på Karlavägen har han precis återvänt till Sverige efter en Norge-turné för att signera böcker. Efter intervjun ska han vidare till TV-huset på Gärdet för att kommentera helgens skidskytte i österrikiska Hochfilzen.

– Jag behöver både de stora cirklarna och de små. Jag njuter av att vara hemma med familjen och arbeta med det skogsbestånd som jag har köpt utanför Storuman – men jag behöver också komma iväg och få energi av att se andra vyer och göra andra saker. Under alla mina år i landslaget var jag aldrig hemma mer än tre veckor i sträck, säger han.

Energin, drivkraften och vinnarskallen verkar alltid ha funnits där. Han berättar att han som liten prövade en rad olika sporter, bland annat ishockey. Men eftersom Storuman är litet fick alla, oavsett talang och fysiska förutsättningar, vara med.

– Jag slet som ett djur och blev oerhört frustrerad av att vissa andra inte ens brydde sig om att lära sig de mest grundläggande reglerna, som offside. Det var förmodligen då jag insåg att jag inte är någon lagspelare.

Mtadnrikytad bara få njuta, utan ppmärksammade boken ”bokenutkomnadet underbart att få glida ut i spåret och bara få njuta, utan ålinriktad redan som barn och med Gunde Svan som främsta idol satsade Björn Ferry istället på något han tyckte var kul och dessutom kunde kontrollera helt och hållet själv – som skidåkning. Han nådde stora framgångar som skidåkare under juniortiden, både på nationell och internationell nivå. Men det var först under lumpen som han upptäckte sin talang för att skjuta.

Björn Ferry hade hunnit fylla 21 år innan han började tävla i skidskytte. Tio år senare stod han högst upp på prispallen i OS 2010 i Vancouver med en guldmedalj runt halsen och med ett lyckligt leende på läpparna. Uträknade Björn Ferry hade inlett säsongen med ett skadat nyckelben efter en vurpa på rullskidor, var sjuk under vintern och världscupsäsongen hade bjudit på en sjätteplats som bäst. Medierna kallade segern för sensation, men själv hade han aldrig slutat tro på att han skulle kunna infria sin barndomsdröm om ett OS-guld.

  • Det var det största ögonblicket i mitt liv. Jag vet att vissa tycker att det låter konstigt, men för mig var det till och med större än att träffa den rätta och att få barn. Jag hade drömt om det här så länge och nu hade jag uppfyllt drömmen.
  • Samtidigt är jag glad är att jag inte vann guldet förrän jag fyllt 31 år. Det gav mig en chans att suga på drömmen under lång tid.

Själv säger han att anledningen till att just han vann – och inte någon av de andra 40 som hade möjlighet – handlade om att han var den som ville mest just i den stunden.

  • Redan vid OS i Turin 2006 hade jag de fysiska förutsättningarna för att ta ett guld – men jag var inte mentalt mogen då, säger han.
  • Jag tror att det är svårt att förstå hur mycket som krävs för att bli bäst i världen, vilket smärta och vilket lidande man utsätter sig för i samband med ett lopp och hur stark motivationen måste vara för att orka. Förutom att ha den fysiska potentialen, naturligtvis.

Vikten av den mentala inställningen för att förverkliga sina mål insåg han redan i början av sin karriär.

  • År 2001 skrev jag en lista på vad jag ville åstadkomma i framtiden. På listan stod bland annat OS-guld, att träffa min livspartner, att bli pappa, chef över min egen tid och ekonomiskt oberoende. Nu har jag uppfyllt de flesta av de här målen – även om jag fortfarande kämpar med det här att bli ekonomiskt oberoende, säger han och avslöjar samtidigt att han nu skrivit ned en ny lista med mål.

Enligt Björn Ferry har han inspirerats av näringslivet när det gäller både att tänka långsiktigt och att sätta upp mål. Han har bland annat tagit hjälp av en ledarskapscoach, vilket har bidragit till hans förmåga att tänka i nya banor. Ett exempel är synen på hur skidskyttelandslaget skulle fungera som grupp.

  • Jag tog initiativ till att vi skulle börja agera ungefär som en styrelse, där alla bidrog med sin specialkompetens – både för att vi tillsammans skulle nå längre och för att främja oss individuellt. Det gav resultat, säger han.
  • Näringslivet är också duktigt på att kalkylera potential i förhållande till risk. Som elitidrottsman är det en liknande typ av kalkyl man måste göra när det gäller att optimera träning utan att kroppen tar för mycket stryk. Kroppen har ju varit mitt främsta kapital.

Men inte bara kroppen finns på Björn Ferrys pluskonto. Den mentala styrkan har inte bara hjälpt honom i i karriären, utan även när hans frispråkighet har resulterat i att det har blåst snålt. I hans nyutkomna bok berättar han öppet om bland annat livet som skidskytt, i landslaget och utanför, om träningen, pengarna, uppoffringarna och rädslan för smittor. Öppenheten om landslaget har lett till att vissa personer känt sig utpekade.

  • Jag var helt oförberedd på den uppståndelse som blev när boken kom ut. Sju sidor i Expressen! De allra flesta reaktioner har tack och lov varit positiva. Men det är de negativa som känns, säger han.

 

Han säger att han är nöjd över beslutet att avsluta sin karriär som skidskytt när han gjorde det och att han inte saknar tävlandet.

  • Fram till att jag vann OS-guldet funderade jag aldrig över att sluta, oavsett motgångar och den fruktansvärda smärtan och ångesten som var förknippad med tävlingarna. Oftast går det ju sämre än vad man hade hoppats. Men så länge drömmen om guld fanns kvar, fanns också gummibandet som drog.
  • Men nu vill jag utveckla andra sidor. Jag är politiskt intresserad, känner passionerat för skogen och tar bara ut bössan när jag är på jakt, säger han.

Med sitt brinnande engagemang för politik och miljö är det naturligt att undra om Björn Ferry kan tänka sig en framtid som politiker.

  • Jag läste faktiskt på vad det skulle innebära att sitta i riksdagen – men insåg att det skulle ta för mycket tid som mitt liv ser ut idag. Men kanske om 20 år när min son Dante är stor, kommenterar han.

Även om Björn Ferry har gjort en ny lista på framtida mål är han förtegen om vad den innehåller. Och även om han sprungit milen på 39 minuter förnekar han att springa maraton finns med på den.

  • Med tanke på min personlighet skulle jag säkert sätta upp krav som innebar att jag skulle stressa mig själv att springa alldeles för fort. Numer tränar jag bara för hälsan, säger han.

 

Date

2014

Category
Årsredovisning