murdochmedia.se | Big Game
167
portfolio_page-template-default,single,single-portfolio_page,postid-167,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,paspartu_on_bottom_fixed,qode-theme-ver-7.6.2,wpb-js-composer js-comp-ver-4.6.2,vc_responsive
 

Big Game

About This Project

Reportage för jaktmagasinet Big Game

Rävspel på hög nivå

 

”Det är som att spela schack med räven, en avancerad katt-och-råtta lek mellan mig, hundarna och räven. Mitt mål är att ”outfox the fox”, det vill säga att vara smartare än räven. Han gör sitt drag, jag mitt. Ofta är det han som vinner, men poängen är inte dödandet utan att få en bra jakt”, säger Oliver Walsh, master över the Roscommon Hunt på Irland, ett av de få länder i världen där rävjakt på traditionellt sätt med häst och hund är tillåtet – och dit folk från hela världen vallfärdar för att få sitt lystmäte av adrenalin, livsfara och lera.

 

Skräcken sliter tag i mig när vi galopperat över första backkrönet. Jakten har precis inletts, de karaktäristiska vit-svart-bruna hundarna av rasen foxhounds försvinner gläfsande i fjärran med Olivers häst i hälarna. Resten av fältet med ett 20-tal ryttare försöker hänga med. Regnet piskar ned och gör det svårt att se, men ändå framträder den svindlande höga stenmuren i svackan nedanför oss med oönskad tydlighet. Jag hinner uppfatta att en ryttare flyger av, att en häst fastnar halvvägs över muren och att ytterligare en handfull hästar vägrar, samtidigt som min häst med hög fart för mig snabbt och obeveklig fram mot muren. Jag kippar efter andan, suger tag i manen och sluter ögonen. När jag åter öppnar dem inser jag att jag, mot alla odds, fortfarande sitter kvar på hästen. Jag sänder ett tyst tack till Oliver, som lånat mig en så trygg och säker häst. Samtidigt närmar sig nästa mur.

 

Bredvid mig rider Leah Haggerty från New York. Under rävjaktsäsongen, som inleds i slutet oktober och pågår fram till mars, åker hon som en jojo fram och tillbaka över Atlanten för att jaga. De två barnen lämnar hon till sin frånskilde man och jobbet på familjeföretaget till en kollega.

 

  • Att jaga i USA är för fega. Det är som en modeparad, där det gäller att visa upp kläder och hästattiraljer. På Irland, däremot, är det på riktigt, med blod, svett, lera och tårar. Jag älskar det och kan inte få nog, säger hon och sätter entusiastiskt av mot nästa, livsfarliga mur.

 

Hög prestige att bli lerig – och blodig

 

Att vara riktigt lerig efter avslutad jakt ger hög prestige. Ännu mer cred ger det att vara både lerig och blodig. Den lärdomen har bland annat Pia Skogström. Hon är född i Sverige men sedan 20 år bosatt i London, där hon jobbar som hedgefondförvaltare. Under de senaste åtta åren har hon varit på Irland 50 gånger.

 

  • I början flög jag av hela tiden. Nu har jag fått in tekniken och lärt mig att hålla upp kroppen i språnget, säger hon, skrattar och fortsätter:
  • Jag har varken man eller barn och kan unna mig det här. Det är bara här på Irland som jakt är lika spännande, murarna lika höga och det sociala livet i samband med jakten lika roligt. Ljudet av hornet, hundarnas skällande och den totala ovissheten var de ska leda oss ger en kick som är svår att vara utan.

 

Just den sociala aspekten, vid sidan av adrenalinkicken, verkar vara det som främst lockar jaktdeltagarna. Jakten inleds med en träff vid den rävsvansprydda disken på puben Kelly’s Lounge i Roscommon ”för att ta en drink som samlar mod och sänker hindren”. Jaktdagen avslutas fram mot middagstid med minst en drink till ”för att höja upp murarna igen”, som Oliver uttrycker det. För varje drink blir hindren allt högre – och gemenskapen allt starkare. Där finns också entouraget, rävjaktens groupies, som kanske vill, men av någon anledning inte kan – eller vågar.

 

Modiga hästar – och dumdristiga ryttare

 

Mod är nämligen något som krävs – eller kanske handlar det mest om dumdristighet. Eller hur ska man annars förklara att den kvinnliga jaktdeltagare, vars häst voltar över en grind och där både ryttare och häst hamnar på rygg i leran på andra sidan – och som omskakad och blöt gapskrattande ber om en repstump för att knyta ihop det trasiga tränset så att hon kan fortsätta jakten. Eller den ryttare vars ben sparkats av endast åtta veckor tidigare och nu snabbt vill kasta kryckan för att komma upp på hästen och rida jakt igen. Eller den MS-sjuke man som varje helg firas upp och binds fast i sadeln på sin häst för att kunna delta. Eller varför inte Oliver själv, som för ett tiotal år sedan hamnade under sin häst efter att den voltat över ett taggtrådsstängsel och som därefter fick tillbringa åtta månader i sängläge med ett stort antal brutna ben i kroppen.

 

Hursomhelst är modet hos hästen avgörande för att ryttaren ska klara sig något så när helskinnad genom jakten.

 

  • En bra jakthäst ska vara intelligent och djärv. Ofta handlar det om korsningar mellan irländska kallblodshästar och fullblod, vilket ger den rätta kombinationen av säkra hovar och stark vilja, säger John Mercy, first whipper-in med ansvar för att hålla ordning på de cirka 50 foxhounds som förfogas av Roscommon Hunts.

 

Själv har han fått ställa in dagen jakt, eftersom hästen har blivit halt, och får därför tillbringa dagen på puben med att dystert stirra in i brasan i väntan på att fältet ska återvända.

 

  • Jag har jagat henne i princip varje helg i åtta säsonger, så hon är nog slut nu. Nu måste jag ut och leta ny häst, säger han nedslaget.

 

”Det onämnbara på jakt efter det oätliga”

 

Roscommon Hunt tillhör ett av Irlands många rävjaktslag. Landet har tagit över kronan efter Storbritannien som den främsta destinationen för rävjakt till häst. Embryot till rävjakt med ryttare och hundar föddes i England redan på 1400-talet. Den moderna typen av rävjakt tog form under 1800-talet, då den utvecklades då till en nationell, brittisk överklasshobby – en rollfigur i Oscar Wildes pjäs ”En kvinna utan betydenhet” kallar det för ”det onämnbara på jakt efter det oätliga”. Sporten fick spridning till de länder dit det brittiska imperiet nådde och bedrivs fortfarande på Irland, i Australien, Kanada och USA.

 

Jakten innebär att en räv spåras upp, jagas och eventuellt dödas av hundarna. Inga vapen förekommer. Om räven går ned under jord kan eventuellt en terrier skickas ned i grytet – men endast om markägaren tillåter detta. Jakten leds av en master. I teorin får endast de delta som har inbjudits personligen av honom. Hundarna, vanligtvis 40-60 stycken, kontrolleras av the huntsman med hjälp av whippers-in. Dagen avslutas genom att mastern blåser tallyhoo i sitt horn, vilket markerar slutet på jakten. På kvällen firas jakten med en traditionell bal.

 

Efterfrågan på att delta i rävjakten ökar från när och fjärran enligt Oliver, som vid sin 1700-talsgård Flowerhill bedriver träning och utbildning av både ryttare, hästar och hundar. Godset förfogar över enorma ägor med hundratals naturhinder, ett 60-tal hästar och runt 50 foxhounds. Ofta anländer gästerna på torsdagen för att ”hoppa upp sig” under några dagar inför helgens jakt.

 

Men rävjakten är långt från okontroversiell. Denna form av jakt på rödräv är numer förbjuden i England och Skottland. En ny djurskyddslag infördes visserligen på Irland våren 2013 – men den innebär att rävjakt fortfarande tillåts. Lagen väckte protester bland landets djurskyddsaktivister, men dessa aktivister har svårt att hävda sig mot de starka krafter som förespråkar jaktformen.

 

Rödräv förekommer rikligt över hela Irland och jagas flitigt under säsongen, främst genom traditionell jakt med skjutvapen, eftersom stammen anses behöva hållas nere. En viktig anledning är att rävar tycker om fårkött. Och fåruppfödning är en viktig näring på Irland, bland annat i grevskapet Roscommon väster om Dublin som tillhör världens fårtätaste områden.

 

Enligt John är rävjakten till häst oerhört viktig för hela bygden.

 

  • Den ger jobb åt ett helt samhälle. Den bidrar till ökad turism. Den ger jobb åt hästuppfödare, hovslagare och veterinärer. Markägaren får in cap fees, det vill säga den avgift på 100 euro som alla jaktdeltagare får betala per jakt, vilket hjälper dem att underhålla sina marker. Många av de turister som kommer hit fastnar dessutom för de hästar de får låna och köper med sig hästen hem, säger han.

 

 

”Röd rock som ett rött skynke för bönderna”

 

Reglerna är många. Det gäller både klädkod och uppförande. Den föredragna klädseln på Irland är vita ridbyxor, vit plastrong i halsen, svarta ridstövlar och en ridrock som gärna får vara svart – det är bara the huntsman som får ha en grön rock. Och den får absolut inte heller vara röd.

 

  • För irländska bönder är röda rockar som ett rött skynke för en tjur. De är en symbol för överklassiga engelsmän, säger Oliver.

 

Just skillnaderna mot den rävjakt som bedrevs i England poängteras av både Oliver och John.

 

  • Där var det överklassen som jagade. Här jagar alla – från barn på små, feta ponnyer till den överviktige gamle gubben på sin trotjänare. Det är verkligen en folksport här som engagerar alla, säger John.
  • Det som förenar är kanske uppförandet – alla förutsätts vara artiga och trevliga mot varandra. Det är förbjudet att rida om mastern och du förväntas ta hänsyn till dina medryttare för att undvika att skapa farliga situationer, tillägger Oliver.

Jakten denna dag avslutas symptomatiskt nog med att räven gör ett oväntat drag. Efter en u-sväng runt en gård rusar han först över ett järnvägsspår och därefter en motortrafikled, där hundarna hindras från att bli överkörda av några åskådare (och där fotografen gör en tillika uppskattad som hjältemodig insats genom att grabba tag i nackskinnet på några av de hundar som försöker slinka över).

 

-De rävar vi får tag på under en säsong är de gamla och svaga. De pigga och raska smiter undan, säger Oliver.

 

Och han säger att han är mycket nöjd med dagen.

 

  • Bra hinder – några av säsongens högsta murar på upp till 120 centimeter – och långa, fina galopper. Dessutom ett intressant och utmanande spel med räven. En perfekt jaktdag, säger han.

 

Själv känner jag mig mest tacksam över att, precis som räven, ha överlevt – visserligen blöt, lerig och utmattad, men ändå med livet i behåll.

 

 

Custom Field

Lorem ipsum dolor sit amet

Date

20 November

Category
Magasin